Att lobba innebär att slå bollen högt upp i luften. Du kan använda den för att köpa dig tid, eller för att få en bra chans att överta nätet. Vid spel utomhus, i lätt motvind och med solen i ryggen är det extra effektivt. Utomhus kan det vara värt att lobba väldigt högt, även om risken blir högre att missa spelplanen helt, eftersom det är svårt för motståndaren att träffa bollen rent när den dimper ner rakt uppifrån. En annan fördel med den väldigt höga lobben är att bollen kan studsa ut från planen helt och hållet. Spelare som på detta sätt förlorar poäng brukar då tycka det är bondröta, medan vinnare inte bryr sig nämnvärt och kanske lite retsamt frågar om någon ska ta och hämta bollen istället för att stå och muttra.
Att lobba kort kan vara förödande mot spelare som smashar bra, men mot spelare vars smash är lika dålig som den korta lobben är nödvändigtvis inte lobben dålig, eftersom den dåliga smashen kan ge ett bra läge vid nät för spelaren som alltså lobbat kort.
Matcher där bägge lagen hela tiden lobbar är speciella, men inte helt ovanliga. Då spelare av en viss nivå (troligtvis runt PP-4) möter varandra kan dessa spektakel beskådas. Helst ska en sådan match spelas av atleter, eftersom de inte fort kroknar av att springa fram och tillbaka. Spelarna vill nämligen spela padel, och det innebär för dem att positionera sig vid nätet. Det som händer i en sådan match kan beskrivas på följande sätt: Lag X servar slafsigt och positionerar sig stolt vid nätet, redo att vinna poängen med en tung volley. Lag Y tycker att serven är bjussig och väljer att lobba den över lag X, för de ser ändå rätt skrämmande ut där framme vid nätet. Lag X får vända hem till glaset för att hämta upp bollen. När det väl är dags att slå står lag Y vid nätet, redo att skörda med tunga volleys. Lösningen för lag X blir (som läsaren säkert förstår) att lobba. Sådär pågår sedan matchen. Mycket springande blir det. Eftersom det är svårt för bägge lagen att straffa varandra blir tillställningarna enahanda och långdragna. En spelare kan förr eller senare föreslå till sin partner: ”du, testa en bajada nästa gång, det kommer nog överraska dem!” men eftersom partnern är en PP-4-spelare kommer den inte kunna slå ett sådant slag, och den kommer inte heller veta vad det betyder. ”Okej”, kanske hen säger, ”bra idé. Jag testar!” och sedan börja fundera på vad det kan innebära att göra en bajada innan den bestämmer sig för att det måste vara en backhandlobb.

Denna artikel åsyftar bollröret som innehåller nya bollar. Bollröret som används för att plocka upp bollar från golvet avhandlas i en annan text.

Ett nytt bollrör brukar i padelhallen kosta ungefär 80 kronor, men om du köper en hel kartong med rör borde priset bli lägre. Röret innehåller tre nya bollar och ett övertryck som ger bollarna deras snabbt avtagande stjärnglans. Bollarna är livliga direkt när de kommer ur röret och vill motionera sig rejält, men den fasen är kortlivad. Själva bollröret bereder spelaren viss glädje direkt efter inköp, eftersom det är något spelarna unnar sig. Parlören vill tipsa nya spelare om två saker.

1: Skämta inte om liknelsen mellan röret och en ölburk. Trots att sporten är relativt ny är det skämtet gammalt, och det var det redan första gången någon drog det. Om du hamnar i ett sällskap där man skämtar på detta sätt kan det ändå vara klokt att le eller skratta för den goda stämningens skull. Är det svårt att skratta åt själva skämtet kan du istället skratta åt skämtarens något förlegade stil.
2: Var försiktig när du öppnar röret! Parlörens redaktör har varit med om att spelare skurit sig på oblatens kant vilket stökade till efterföljande match. Plåster kommer att saknas och det kommer bli svordomar, skytteltrafik till toaletten, blodig grepplinda och allt möjligt strul.

När bollröret väl öppnats och släppt ut bollarna har det nästan spelat ut sin roll. Många spelare väljer att fortsätta förvara bättre begagnade bollar i röret eftersom det är ordningssamt, men röret ses nu endast som en behållare och har tappat sin status, aktning och flärd. Det förknippas inte längre med lyx, utan representerar bara en okej nödlösning.

Om du aldrig besökt denna digitala mötesplats kan den verkligen vara värd ett besök, men det är inte helt riskfritt. Tänk dig följande:

Du står på ett stort torg, belagt av kullerstenar. Solen står högt på himlen, men en frisk bris svalkar och håller temperaturen behaglig. Lummiga små grönområden där du kan skugga dig och dricka färskt vatten ur små fontäner kontrasteras med höga marmorstrukturer. Det är valv, pelare, obelisker, statyer och såna där grejer… du fattar grejen. ”Är jag i Grekland? Upplever jag demokratins födelse?” kanske du tänker. Plötsligt lägger du märke till alla människor. Tusentals av dem, män och kvinnor klädda i togor, stolor och tunikor med lagerkransar i håret. Här och var finns små scener, där vem som helst av forumets medlemmar kan göra sin röst. Om du skulle studera detta fenomen under en tid skulle du lägga märke till att många framföranden skulle låta ungefär såhär: ”Kära åhörare! Jag skulle vilja ha tips på ett nytt racket! Kan ni hjälpa mig?” varpå ett hundratal av de visa och kloka respektfullt skulle nicka och rådbråka sina hjärnor. ”Stiga har lösningen för dig!” skulle någon bevandrad och världsvan påstå. En annan skulle då reagera: ”Intressant tanke! Jag var just på väg att föreslå Babolat. Jag förstår hur du tänker, men jag står fast vid att Babolat passar bättre”. Fram och tillbaka går diskussionen. Personen på scenen skulle följa den livliga debatten med stort intresse, tacka för alla välvilliga kommentarer och sedan ha ett mycket svårt beslut att fatta. Hen skulle också se sina åhörare plötsligt, i rask takt, promenera iväg mot en närliggande scen, för där vill någon annan ha tips om vilka skor som dels passar hens fötter bäst, men som också är bra mot irriterade benhinnor. Många gånger kommer då personen som nyss frågade om nytt racket lämna sin upphöjda position och hasta till sin medmänniskas undsättning. Hen besitter nämligen vissa klokskaper i frågan efter att själv ha upplevt liknande bekymmer.

På vissa scener står lustigkurrar som enbart vill dra skämt, på andra beklagar sig någon över långa leveranstider. Många diskussioner handlar om regler. ”Får man serva så?” och så vidare. Emellanåt ställer sig någon av forumets moderatorer på scenen och det brukar övriga deltagare uppskatta. Dessa personer ställer ofta frågor som har hela forumets välmående i åtanke, snarare än att samla information som gagnar dem som individer. De kallas administratörer och åtnjuter stor respekt. En av dem heter William Sjögren Gomez och han bär även titeln grundare.

Trots att forumets samtliga anföranden handlar om en sport, padel, så förundras du efter en stund över hur lite diskussioner som förs kring spelets strategiska eller tekniska aspekter. Konsensus verkar råda – vill du smasha bättre ska du ha ett snabbare racket, och vill du förbättra din stoppboll kan det vara klokt att ha räfflad yta. Du får en känsla, en förnimmelse, om att det inte kan vara hela sanningen. ”There must be more to a perfect stop volley than the racket!” kan du tänka, nu på engelska (?!), och så tänker många andra på torget också, men sådana frågor avhandlas inte här. Varför? Ingen vet säkert.

Du lämnar frågan därhän. Du får höra att ett stort gladiatorspel ska starta om blott en timme. Trots att kämparna som ska visa upp sina färdigheter tillhör världstoppen är inträdet gratis. Det verkar toppen! ”Lyssna inte med hörlurar bara…” är det sista du hör innan allt blir suddigt och du transporteras till denna arena. Matcherna har högt underhållningsvärde och kan som genom ett trollslag pausas för att upplevas senare. Du kanske har annat att göra? Jobb? Familj med andra intressen? Det går bra! Ta en paus, allt kommer att finnas kvar senare. Förhoppningvis snubblade du tidigare på torget över en näst intill helig skrift vars omslag pryddes av ordet Padelparlören. Där skulle du då fått tipset att INTE besöka forumet igen förrän du sett gladiatorspelet till slutet. På någon av scenerna kommer nämligen någon dåre helt tanklöst proklamera slutet på finalen, eller vinnaren i den mest dramatiska semifinalen någonsin. Du kan också läsa att det faktiskt är klokt att låta alla sociala medier vara innan du sett upplösningen.

Det kan dock vara klokt att då och då besöka forumet, för det är, som du redan förstått, en vänlig plats där du kan möta likasinnade och tillskansa dig mängder av mer eller mindre värd information. Förr eller senare är det du själv som har någon fråga, något skämt eller makalös historia att dela med dig av – och då är scenen din.

PS. Om du i denna dröm skulle slå upp parlören, sanningens bok, och börja läsa ett kapitel som heter ”Padelfamiljen” finns det risk att du blir helt sinnesförvirrad och tappar greppet om vad som är verkligt… så gör inte det.

Detta slag ser man inte ofta. Man ser det aldrig på touren, och då spelar det ingen roll vilken tour som åsyftas. Fjärilshåven, det mest eleganta och graciösa slag du kan tänka dig, används främst av glada amatörer och nybörjare. Fotbollsspelaren Simon Kvarnlöf är personen som introducerade slaget i Östersund. Han berättar i en exklusiv intervju om upprinnelsen till fjärilshåven.
– Det här slaget använder jag vid fantastiska smashlägen. Jag blir så exalterad att jag håller upp mitt racket och springer mot bollen med önskan att avgöra poängen, säger han.
Detta är intressant, för fjärilshåven verkar till synes vara mer av ett transportslag. Simon vidareutvecklar.
– Alltså, jag avgör aldrig någonsin poängen med slaget. Jag vill det, men det har aldrig hänt. Eftersom tekniken är mycket speciell får bollen inte den önskvärda farten. Det blir plockpotatis för motståndaren, oavsett hur bra läget är.
Samtliga läsare förstår nu kanske varför slaget inte blivit så populärt bland proffs eller vinnarskallar. Padelparlören har tidigare gjort gällande att slaget liknar stekpannan, och det beror delvis på att det är ett nybörjarslag, men också eftersom fjärilshåven tarvar samma rätvinkliga utgångsposition i armbågsleden. Det finns naturligtvis också skillnader mellan slagen. En diametral skillnad är att stekpannans kraft enbart kommer från armen, medan fjärilshåvens kraft bara kommer från benen. Slaget förutsätter (som alla slag) tidig förberedelse. Tänk dig en riddare vid ett tornerspel. Din arm och ditt racket är som riddarens lans, och dina ben är den tappra stridshingsten. Bollen är motståndarens sköld. Du ska springa mot bollen och stöta den helt enkelt. För 10 poäng i utförandet krävs ett litet skutt precis innan tillslaget samt att du byter bort hammargreppet mot sköldgreppet, vilket innebär att du vrider racket 90 grader åt endera riktningen.
Att slå en bra stekpanna kan göra fysioterapeuter och andra känsliga tittare spyfärdiga, men att använda fjärilshåven ska få åskådare att tänka på änglalika älvor, balettdansare… eller på ett oskyldigt barn på en blomstrande äng, ovetandes om världens komplexitet och svårigheter, blott exalterat skuttandes omkring med en håv i handen, redo att upptäcka världen och kanske fånga sig en färgsprakande, fantastisk och vacker fjäril – som sedan släpps ut i friheten igen.

Padelparlören vill avsluta med några bevingade ord från kloke Simon Kvarnlöf, som vi alla kan ha med oss under mörka stunder. Orden alltså, inte personen.
– Det optimala slaget vore nog att blanda stekpannan med fjärilshåven. Då skulle man få med det bästa från två världar.