Wasa

Hej!
Jag har fått indikationer på att min position inte finns på marinetraffic för tillfället. Det är väl ingenting jag kan åtgärda men jag kan meddela alla att vi ligger i en soldränkt vik vid södra Singö efter att ha seglat mycket snabbt från Öregrund. Vi slog nog hastighetsrekord idag. Loggen fick frispel och gpsen visade över 7 knop, så det var härligt. Det blåste rätt mycket dock och vi rullade in genuan innan allt gick käpprätt åt fanders.

Igår var vi som sagt i Öregrund och avnjöt gästhamnens civiliserade utbud. Alla gjorde upprepade toalettbesök, vi åt ute flera gånger och förtärde mer glass än vad som kan rekommenderas för landkrabbor. Hungern gjorde att vi direkt från båten gick till en uteservering för mat och öl, stinkande som salta sjöbjörnar av havet, svett och ett primitivt leverne. Vid bordet nedanför oss satt några intet ont anande flickor och avnjöt någonting fräscht och svalkande i solen. Vid bordet ovanför oss satte sig sedan några ungefär likadana flickor och avnjöt något ungefär lika fräscht. När några byvindar sedan fördelade oset av alla människor mellan borden tyckte jag lite synd om jäntorna vid bordet nedanför. Vi hungriga sjömän som satte i oss allt som kom i vår väg blev nämligen angenämt smekta av en rosendoftande bris från nyss nämnda ekipage damer från bordet ovanför, medan jäntorna nedanför antagligen fick sig en släng av den mest stinkande sleven i Öregrund och antagligen hela Östhammar för den delen. Vilket omständligt återberättande av mig. Men så var det.

När vi sedan duschade trippelschampoonerade jag för att återfå rätt balans i den feta hårbottnen men trots det verkade Öregrundsborna ta avstånd från mig och min besättning. Ryktet om vår stank hade antagligen spritt sig.

Nu döpte jag ju detta inlägg till Wasa för att berätta om jollen som berikat mitt liv, so here goes. Vi packade upp och blåste upp min Plastimo 230 igår morse, innan Öregrund. Jag och Johan hade lite problem med båtens backventiler och när vi sjösatte hade hon en rätt säckig form denna lilla skuta. Det verkade festligt tyckte vi och rodde in till land för att plocka smultron. Rikard höll sig på sin båt och betraktade vår hiskeliga jungfrufärd med en gnutta avsmak kan jag tänka. Eftersom båten alltså höll på att förlisa under första turen tyckte jag att Wasa var ett rimligt namn och så är det nu. Sofia har bogserat den lilla i två dagar utan problem men idag gick det illa.

När vi nyss skulle backa fast ankaret snodde tampen från Wasa in sig i moderskeppets propeller. Det blev några rejäl gormande av missnöje från motorn innan vi insåg vad som hänt. Då var vi även rätt nära land och en fin och dyr sommarstuga här i viken. Pang i med ankaret och lyckligtvis fastnade vi. Sedan fick kapten göra första badet för i år med gasten Johan glatt skrattande satt kvar i sittbrunnen. Det var svinkallt, men tampen kom loss, allt var frid och fröjd och jag kan nu ännu lite mer.

Nu får det vara nog. Jag tror vi ska ta Wasa in till land för att se vad som händer där.