Godmorgon alla läsare!
Som ni ser är jag åter en gång i mitt liv på väg mot toppform, tack vare Kuhelis döttrar. De väger olika mycket och passar utmärkt till diverse övningar. Nelly har jag haft på ryggen vid benböj och Elsa är bra för att förgylla armhävningarna. Hon är också ypperlig att lyfta. Jag gjorde det några gånger igår inne i lekrummet i marinans lokaler. Jag var till bådas häpnad, samt hela publikens, tillräckligt stark för att knocka hennes sexåriga skalle rakt upp i cementtaket. Hennes förtroende för mig förminskades dock inte, men hon böjde ner nacken i de kommande lyften i någon form av självbevarelsedrift.
Den största nyheten jag kan bringa alla ädla besökare av denna sida är att Jascha har mönstrat på. Han är tysken jag i all hast omnämnde i ett tidigare inlägg och vars invit hit också slängdes ut – och accepterades – i all hast. Det är inte så mycket att fundera på tydligen.
Efter att jag knockat Elsa och gjort de mest tafatta chins ni kan tänka er, med tårna desperat klösande mot väggen för att trofast hjälpa de svaga armarna med att hala upp den feta buken, gick jag och duschade. Efter duschen gick jag tillbaka till lekrummet för att avrunda med alla närvarande. Då vart det ett väldans liv. ”Jag tror tysken du pratat om är på väg till din båt!” gormade alla som vore de barn som lagt ögon på jultomten på väg mot en skorsten. Mycket riktigt. Efter en ilfärd på bryggan, med flipflopsen klapprande mot underlaget, hittade jag honom sittande på båten.
Han är hittills väldigt trevlig och inspirerande. Jag blir rätt avis på hans resa. Han har liftat, vandrat, cyklat och kanske blivit kär på kuppen. Hans vagabondliv har enligt honom varit rätt intensivt på slutet så han tycker det verkar skönt att sitta på en segelbåt några dagar och fundera igenom allt. Och att båten inte ens rör sig är inga problem. Bryggsegling går lika bra.
Just ja. Vädret. Det blåser fortsatt storm här och vi tar oss knappt ur båtarna. Men det ska nog lugna ner sig ikväll, och imorrn kanske vi åker vidare. Eller inte.