Solen sken igår igen och semesterseglarna Johan och Rikard börjar bli röda på ett rätt oroväckande sätt. De seglar i så lite kläder som möjligt och resultatet blir alltså en röd nyans. Jag själv har som en anständig gentleman både långbyxor och luftiga sommarskjortor på mig till havs och ser ut därefter. Jag besväras förresten av ett hiskeligt bett eller slikt på ryggen. Det är stort, rött och verkar inte läka i ett jehu. Denna lilla käpp i mitt annars så välsmorda hjul hoppas jag får en lösning snart. Kanske får gast Johan sterilisera några instrument ombord och genomföra en liten operation. Antagligen och förhoppningsvis inte.
I förrgår låg vi som sagt i en vik vid Singö, det vill jag minnas att jag redan skrivit. Tampen i propellern och så vidare. Dramatiken fortsatte sedan genom att ankaret inte satt ordentligt och vi drev mot de sylvassa klipporna med besättningen gråtandes och vinden vinande i riggen. Sanningen är faktiskt att ankaret inte satt fast, och vi drev i sakta mak mot en inbjudande sommarstuga och sandstrand där ägarna hytte med nävarna, förbannade sin otur och låste in sina döttrar när de märkte vilka tjusiga pirater (fortfarande ganska rena och väldoftande också) som höll på att gå på grund och göra oväntat besök hos just dem.
Jag och Johan värnade om Sofias köl och tyckte att de inlåsta döttrarna kunde få komma ut i solen, så vi startade motorn och puttrade ut en bit i viken där vi ännu en gång sänkte ankaret och hoppades att det skulle sitta. Jag installerade även appen anchor watch som höll koll på vår position och larmade då och då bara för att skrämmas och senare förstöra nattsömnen. Ankaret satt hela tiden och vi gjorde faktiskt en tur till land med Wasa också.
Igår seglade vi iväg vid klockan 11 på förmiddagen. Det tog mycket lång tid eftersom vinden tog det lugnt. Jag vann mina första matcher i backgammon och Johan som känt sig sjuk var i bättre form. Motorn var dock i sämre form och gick varm när vinden helt mojnat och vi var sugna på att komma fram. Det var väldigt olägligt att temp-mätaren visade lika rött som Johans näsa och andra alternativ än att stänga av den fanns inte. Min snabba felsökning gjorde klart att kylkretsen med glykol inte pumpade runt blandningen som den skulle. Eftersom detta hänt förut lyckades vi avhjälpa problemet genom att bara låta pumpen köra och typ avlufta systemet. Till sist sprutade det vatten och glykol överallt, så vi startade motorn, körde till Gräddö och käkade pizza. Nu ska vi väl gå och köpa frukost tänker jag.
Hej hej!
Har du lina till ankaret? Om du inte har en kättingbit närmast ankaret så skaffa det, då sättr det sig mkt bättre.