Jag ska klämma ur mig ett kort inlägg. Egentligen är det ont om tid, för vi ska snart segla iväg, men jag känner att stunden tarvar en liten uppdatering.
Vi tog oss till Danmark igår! Vinden var som vanligt vinklad lite problematiskt, men det var så pass milt att vi utan problem gick för motor i cirka fem timmar och nådde ön Mön innan middagstid. På ett sätt väldigt odramatiskt, men på samma gång kittlande och nervöst.
Denna bild ska visa Möns Klint, men ljuset gör inte platsen riktigt rättvisa. Klipporna är i alla fall vita och majestätiska och gör sig bäst på morgonen då solen lyser på dem. Nu vet ni.
Det första vi möttes av i hamnen var två tandlösa gubbar som satt och drack starkpangare i en liten skorv medan de meckade med den äldsta inombordsmotor jag sett. De hälsade glatt och kacklade på om hur denna svenska motor höll yppersta kvalitet. Inspirerade av dessa havets riddare stegade jag och Marcus iväg mot Skibsprovianteringen och inhandlade diverse långa burkar med skummande innehåll. De drack vi sedan upp och gick omkring på bryggorna för att se om någonting skulle hända. Det skulle det såklart. Vi såg en liten svensk trimaran som låg förtöjd vid en brygga och sturska stegade vi dit för att lära oss mer om denna trekölade skuta. Skåningarna i båten bjöd genast på kaffe och vi pratade länge och väl. Plötsligt dök några nya burkar upp och ack så trevligt var det.
Denna storslagna fest (fem öl) har nu renderat i några vildåsnor som sparkar bakut bakom pannan, men humöret är ändå på topp. Solen skiner, vi är utomlands, båten flyter och vinden har vänt! Jag fick möjlighet att prata tyska med besättningen i båten bredvid och vi har nu fått tips om bästa vägen till Kiel och saker att tänka på och så vidare.
Ifall någon har missat det så publicerades artikeln om min resa för några dagar sedan. HÄR kan man läsa om man vill.
So long!
Hej sneseglare efter 3 dansköl.Fina reportage från ditt äventyr, härligt.Segla väl.