Avsked

Hejsan allesammans!
Jag ser att det var ett tag sedan jag uppdaterade hemsidan. Livet har varit rätt aktivt och intensivt den senaste veckan. Idag tog det dock slut. Pang bom. Nu ska jag bara packa ihop båten på två dagar och flyga hem.

Jag har den senaste tiden varit mycket med Ilija på hans båt tillsammans med hans från Nordamerika influgna vänner Anton, Sam och Pachlov samt de tjeckiska tjejerna som bott på Sofia eftersom Smetana (Ilijas båt (betyder typ gräddfil på ryska)) blev fullbokad. Vi har arbetat en del på våra båtar, ätit festliga middagar och haft det alltigenom toppen. Tjejerna/tjeckerna har mest skrattat åt mitt snack om att jobba hårt och sedan åkt till stranden och glassat för att återkomma solbrända och glada framåt kvällningen.

Men som sagt, allt detta finns nu i det förflutna. Igår avskedsseglade hela gänget på typ åtta man med Ilija till en fin strand och ankrade. Det döks och plaskades runt båten och sedan åt vi ohyggligt mycket indisk mat som någon av de välbetalda mjukvaruingenjörerna från USA köpt i marinan innan avfärd. Efter maten var det samkväm och det bedrevs med blandad framgång svärmeri mellan alla nyfunna vänner. Helylle mysigt skulle man kunna säga.

I morse var det dock tack och adjö. Jag och tjejerna hoppade av båten, Ilija seglade iväg och en av tjejerna bröt ut i en för stunden perfekt gråt på bryggan. Efter att vi tagit oss tillbaka till marinan packade tjejerna ihop sina saker och begav sig mot flygplatsen för att ta sig hem till Brno. Samma tjej som tidigare bröt ut i en likadan gråt och det visade sig att hon helt enkelt var väldigt blödig. Såg hon en söt hundvalp kunde hon enligt utsago börja gråta, så man skulle inte läsa in för mycket i detta dramatiska skådespel.

Med alla vänner borta kände jag mig melankolisk och det är i detta tillstånd jag skriver. Jag är glad över alla fina människor jag träffat på slutet, och för all del hela resan, men det är för stunden tråkigt att alla försvann i ett trollslag. Det passar ju i och för sig förträffligt eftersom jag också ska åka härifrån inom kort. Det var väl en värdig final och avslutning på hela detta kapitel i mitt liv.

För att återknyta till starten av denna text; nu ska jag konservera båten för ett tag i ensamhet, säga hejdå till de få bekantskaper som finns kvar häromkring och komma hem igen. Det är på tiden.