Glad alla hjärtans dag åt samtliga, såhär en dag i efterskott!
Jag klev igår upp alldeles okristligt tidigt för att tillsammans med en god lagkamrat representera fotbollslaget i Ramviks byatävling i längdskidor. Det var stor folkfest i skidspåret och inte mindre än tolv tappra lag hade anmält sig. Med pappas skidor stegade jag bakhalt in i vallaboden för att smeta på allt som fanns att smeta på och när jag kom ut i spåret kändes det som att jag skidade med ett par stighudar under fötterna. Taktiken på förhand var att jag skulle ta pole position i masstarten för att sedan hindra de snabbare åkarna (läs: alla andra) från att med lätthet åka om. Men eftersom mitt uppvärmningsvarv med stighudarna tog för mycket tid i anspråk omintetgjordes den planen på studs. När jag tagit mig varvet runt väntade alla redan på mig. Det var dags för start och längst bak fick jag naturligtvis börja. Den nya strategin blev att likt en mätt och lytt varg jaga från underläge!
Varven var bara 800 meter och jag överlämnande faktiskt inte som sista person till nästa åkare. Till sist slutade vårt lag typ sexa eller sjua, vilket får anses vara helt okej!
Dagen avrundades sedan med en fotbollsträning där jag presterade dåligt, middag med familjen och årets första #mello. Det var bland det sämsta jag skådat på riktigt länge måste jag säga. Usch.