Hej!
Igår mötte vi ännu en gång våra ständiga rivaler och antagonister Game, Set & Mats. Det var dock första gången jag och Wilsson ställdes mot dem i seriespelet. Vanligtvis spelar vi väldigt jämnt men jag tror historiskt att de har slagit oss fler gånger än vi dem.
På väg in i hallen mötte vi två spelare i ett annat lag i vår division. De skrattade (var det hånfullt?) när jag talade om vår stundande drabbning som en seriefinal eftersom serien drog i gång förra veckan. Men vafan, det var ju en seriefinal! En oerhört tidig seriefinal!
Mats, anställd av Östersunds fotbollsklubb, kom lite disträ till matchen. ”Det är ganska mycket på jobbet” eller nåt sånt hette det, och det har förståelse för. SLK gick i alla fall upp till typ 5-1 i första set innan vi började choka. Efter mycket om och men kunde vi ändå knipa första set.
I andra set hade vi en setboll som vi förlorade, och sedan hela setet. Det kändes som vi hade övertaget fram till dess, men till sista och avgörande set vände Mats och Totte på steken. De gick upp till 4-1, och då hade vi bara en kvart kvar av matchen.
Jag, och även min vän Wilsson, tänkte ”Shit, nu händer det. Vi förlorar! I serien! Första gången!” När vi tänkt det och accepterat vårt öde servade vi hem ett gem och det stod 4-2. Sen lyckades vi bryta deras serve till 4-3. Då var det åtta minuter kvar. Regelverket i Östersunds ligaspel säger att man bara vinner icke färdigspelade set om man vinner med två gem, så där och då, med åtta minuter kvar, hade SLK oavgjort och allt att förlora. Men, vi tog oss an utmaningen och lyckades typ vinna sista gemet blankt till 4-4.
Det var en rolig match. Både Mats och Totte var rätt besvikna efter, och SLK var glada. Men det var rättvist tycker jag.
I övrigt kan jag säga att jobbet jag har nu är jobbigt, och jag förstår varför orden jobbigt och jobb är sammanlänkande, eller att det ena är skapat på grund av det andra. I morgon får jag dock helg efter klockan ett, och då får jag väl NJUTA av den sådär som folk gör. Fast vi har fotbollsmatch mot Tandsbyn på kvällen, men det är väl att njuta? Svårt att säga på förhand och enkelt att säga in hindsight.