Nu är jag på väg hem, fyra dagar senare än beräknat. Kalsongerna är vända ut och in och humöret är på topp. Egentligen hade jag inte haft något emot att stanna längre, men jag har väl ett knä och fotbollslag att tänka på. Och en tvättmaskin att slänga mina osande kläder i.
Igår lämnade jag det trygga nästet på Sankt Eriksgatan efter att faktiskt varit smått produktiv! Jag hade arbetat vidare lite med bloggen (notera ny flik!) och dammtorkat några hyllor i bostadsrätten till tonerna av Gyllene tider. Naturligtvis försummade jag en hel del också, men det hör till. Hur som helst, ut på stan bar det på pedestrianskt vis. Tanken var att jag skulle söka försoning för en flera månader gammal oförrätt och mitt hjärta var marinerat i oro. Som så många gånger förut var oron obefogad och allt gick väldigt bra, sett ur mitt perspektiv i alla fall. Jag kan bara innerligt hoppas att motparten känner likadant.
Bussen följer tidtabellen på ett föredömligt sätt och det känns fint att slippa företaget ni-vet-vilka. När jag kommer hem ska jag hälsa på Sofia och kolla hur hon har det under sin presenning.