I lördags anslöt jag till min värdfamilj på en eko-marknad i Xalo. På marknaden träffade jag några svenskor, Jenny och Kajsa, som bor i en lägenhet i Altea. Där sitter jag nu och skriver med utsikt över Medelhavet medan Kajsa utför massage och Jenny umgås med sin nyss influgne son Marcus.
Jag tog ledigt från gården idag och stack iväg med cykeln mot en turkos sjö där jag skulle möta Kajsa för en promenad. Vägen var bedrövligt brant och stenig och livslängden på cykeln har nog vibrerat ner markant. Men utsikten var som vanligt fantastiskt, och när vägen övergick till asfalt susade jag fram och kände mig riktigt glad.
Väl framme vid sjön, försenad enligt vanligt förfarande, var det bara att stuva in cykeln i en bil och på Peter Siepens vis beväpna sig med två stavar. För det här var en hälsopromenad av rang. Med stavarna smattrande mot asfalten knatade vi iväg runt den vackra sjön. Kajsa var fantastiskt fint sällskap. Mycket bra snack om energier och vattenkristaller, segling och framtidsvisioner. Hon hade seglat över Atlanten och hade många härliga och skrämmande historier att förtälja. Efter promenaden strålade vi samman med Jenny och Marcus, jag blev välkomnad att spendera kvällen med dem och tackade förstås ja. Farmen klarar sig bra utan mig. Idag hade familjen på berget besök av en baskisk kille, Pablo eller Paulo, som tydligen var fruktansvärd på att jobba. En maskin. Så alla är nöjda och glada.
Och nu sitter jag här. Vi ska snart äta middag.
Jag ska inte skriva så mycket mer nu, men igår var vi i alla fall ute och plockade örter. Daniel använde en skära och när jag började prata om Mirakulix skrattade han hjärtligt och insåg likheterna med sig själv. Tyvärr kan jag inte ladda upp bilder här, även om internet här är snabbare än på gården. Trodde det skulle fungera.
Med nya insikter,
Isak