Jag skrev detta morgonen tisdag, publicerad genom supersegt wifi på kvällen. Bilder får vänta!
Det är rätt kallt här uppe på gården. Den ligger på tusen meters höjd och molnen passerar ovanför, under och rakt igenom. Efter att ha varit ute och jobbat med mössan på är det skönt att komma in i den otillräckliga värmen. Det finns en kamin som är väldigt mysig, men den är inte i köket där jag spenderar i stort sett all tid inomhus. När jag ska sova stoppar jag om mig med både täcke och sovsäck, vilket leder till att jag försmäktar av värmen mitt i natten. Härliga kontraster.
I morse vaknade jag till ljudet av regn som smattrade överallt. Det förlösande och efterlängtade regnet. De säger att det här har varit det torraste året på 130-150 år, och som brukare av terra firma är situationen förstås inte optimal. Så familjen gläds. Tyvärr innebär det en dag inomhus och inte exkursion med insamlande av aromatiska örter. Jag hade sett fram emot det. Gå omkring kutryggig som Mirakulix i Asterix med min skärare i högsta hugg, mumlandes latin och läkande egenskaper.
Angående vattnet. Aurora, husmor, har visat en bok om vattnets energi som verkar riktigt mumbo-jumbo. Jag tycker jag är öppen för såna här saker men jag tvivlar på innehållet i denna bok och måste bedriva egna experiment för att utröna sanningshalten i den. Det är alltså en bok som visar hur vattnet svarar på kärlek och hat typ. Vatten från samma källa har samlats upp i olika flaskor och fått olika etiketter. På insidan av etiketterna har man skrivit texter till vattnet, typ ”Tack för att du finns. Du är älskad!” och ”Du är äckligt vatten, du är ett trolls urin!” Vissa flaskor har man istället spelat musik för. När processen av att ge vattnet energi är över fryser man det och tittar på kristallerna i mikroskop. Foton i denna bok visar då att vattnet som blivit uppskattat bildar fantastiska kristaller och det ledsna vattnet bara blir fult. Det fanns även en bild på vatten som blivit utsatt för heavy metal, men jag minns inte om de kristallerna var vackra eller bedrövliga. I alla fall, på den nivån är livet här, på sätt och vis. Det är mycket snack om energier, frekvenser och sånt. De har tydligen wifi men gillar inte strålningen, så det är avslaget. Men jag får använda det ibland och kan alltså kontakta omvärlden via telefonen då och då.
Igår arbetade jag första dagen också. De håller på att bygga ett till hus på gården. Innertaket är gjort av typ bamburör eller liknande, och lera/cement. På insidan har smeten runnit ner mellan rören och skapat som istappar som ska jämnas med marken, eller taket i detta fall. Mitt jobb var alltså att agera uppochnervänd bulldozer. Lerhackare kallade jag mig själv under de timmar detta pågick. Rätt enahanda jobb vill jag påstå. Hacka bort överflödig, torr lera. Tre år på universitetet, och detta är vad jag håller på med. Oavlönat. Jag tänkte medan jag höll på att det inte heller var särskilt lärorikt. Jag blev egentligen bara bättre på att hacka lera, och det är en kunskap jag inte ser mig behöva använda i framtiden.
Senare övergick arbetet till att jobba med murbruk och sånt. Det var roligare.
Denna första tisdag i november har jag också rakat mig för odlandet av min kommande vän Mustacharlie. Jag har inte läst regelboken för denna anticancerakt, men antar att jag startat för sent. Vidare ska väl pengar överföras och så. Det blir nog bra.
Just ja, en sak till. Daniels pappa är här och jobbar. Han var är igår också och jag träffade honom i söndags såklart under lunchen. Han är väldigt pedagogisk i sin spanska och jag lär mig av honom, men han pratar om så svåra saker. Vanligtvis gillar jag att hoppa över kallpratet och plattityderna, men när jag inte behärskar språket är det vettigt att prata väder och vind. Men farfar började redan i söndags att diskutera växthuseffekt, journalistikens problem, och när vi ätit klart toppade han allting med att ta fram en bok om antropologi. Sånt kan jag inte diskutera ens på svenska. Den handlade om mannens, eller kanske människans, två sinnen. Jag förstod inte om det var två nya sinnen, lixom extrasinnen, eller om den avhandlade de sinnen vi redan är medvetna om. Ja, sjukt svårt hursomhelst. Han är härligt pedagogisk och opedagogisk på samma gång helt enkelt.
Så. Vi hörs snart igen sötnötter! Ni som skriver kommentarer; tack! Jag blir så glad av att läsa dem. Ni som inte gör det; tack ni med! Ha det bra!
Klädd i långkalsonger för första gången,
Isak