Igår blåste det minst styv kuling här på berget och vinden ställer till det och gör livet surt. Utanför sovrummet finns det nämligen någonting som låter som en ostämd trollflöjt när tillräckligt mycket luft strömmar igenom. Jag vet inte vad det är som skapar denna vissla, men det är förfärligt att sova till. Som att försöka ta en välförtjänt tupplur under en blockflöjtslektion för lågstadiet.
Vinden skapade också strömavbrott då och då. Den här källaren har inget ljusinsläpp så det blir kolsvart när elektriciteten försvinner. På så sätt var gårdagen en mörk dag. Efter att pappa Laurie gett upp försöken att ordna ström satt vi med ett levande ljus i vars svaga sken jag försökte läsa och Flora sticka. Kanadicken var sin vana trogen och gick och la sig typ klockan nio.
Jag lyckades faktiskt läsa ut boken ”Big bad wolf” av James Patterson trots det svaga ljuset. Ett mästerverk. Storheten låg i kapitlens längd. I snitt var två sidor ett kapitel så när boken slutade – innan 300 sidor – hade jag plöjt ungefär 150 kapitel. Genialiskt!
Jag hittar ingen motivation att skriva riktigt. Det händer inte mycket som är värt att berätta. Jag och Flora ska ut och gå, det kanske kan bli en episk saga att sen skriva om. Annars får jag falla tillbaka på min Mustacharlie. Vi får se.
Från en mörk källare,
Isak