Igår förmiddags lämnade vi den brittiska villan i ösregnet och åkte tillsammans till Granada. Flora åkte sen vidare därifrån för att ta sig till en ny gård eftersom hon i stort sett var fattig som en kyrkråtta. Det var inte alls bra. Jag gillade henne rätt mycket. Men det är bara acceptera. Folk kommer och går och man får ta tillvara på tiden tillsammans och vara införstådd med att ingenting varar för evigt. Kanske ses vi igen. Jag tror hon var rätt peppad på det.
Jag och Claire tog oss i alla fall an uppgiften att hitta min värd för helgen, Guido. Det gjorde vi utan problem och den nya tremannakonstellationen vandrade upp till Guidos lägenhet i det arabiska Albaicin-området. Couchsurfing levererade igen! Fruktansvärt bra!
Guido är två år yngre än mig men är redan inne på sitt nionde år som universitetsstudent. Han pluggade och bodde vanligtvis i Köln men gjorde praktik här i Granada och skulle snart examineras som läkare. Men han ville jobba som lärare. Han var intressant kan jag väl sammanfatta det som.
Vi gick upp bland kullarna bakom staden och spanade in ett massivt system med grottor som diverse hippies tydligen flyttat in i och gjort sig hemmastadda i. De såg ut som små hobbithålor.
På kvällningen gick vi tillsammans med en till tysk, Johannes, ut för att äta och dricka. I den här stan är det tydligen så att om man beställer en drink får man en fet tapas på köpet. Så vi beställde öl, åt feta tapas och raljerade friskt på alla möjliga språk. Det var väldigt underhållande och den här patenterade rese-känslan infann sig verkligen. Kanske avhandlade jag detta tidigare men det är värt att repetera: det är ett bra sätt att festa och umgås på. Dra runt, dricka, äta och prata. Me gusta!
Jag stannar här en eller två nätter till, sen drar jag vidare mot Malaga. Jag håller er mina finaste medmänniskor uppdaterade!
Inspirerad,
Isak