Braunschweig har varit 100! Och hektiskt. Det är en rätt liten, lagom stad. Man kan cykla överallt på en kvart typ och det uppskattar jag. Lite fina byggnader och historia har den också som alla städer. Det där intresserar mig inte så mycket.
I korsningen mellan Steinweg och Wilhelmstrasse ligger ett café. Där stannade jag under min entré i staden. Min cykels alternativa utseende fångade en härlig gubbes intresse och konversation utbröt. Gubben såg tämligen lurig ut men var trevlig. Vi bestämde att vi skulle ses morgonen efter på samma ställe.
Kvällstid fick jag kontakt med en kille, Toby, på couchsurfing och stack bort till honom för att kolla på Byndesliga och dricka öl. Han var rolig och lätt att umgås med, så jag stack inte tillbaka till campingen jag fixat förrän 0130.
Försenad wie gewöhnlig dök jag upp vid caféet i morse. Oliver, eller Olli, sa åt mig att följa efter honom och hans rostiga cykel. Jag fattade inte vart vi skulle men snart var vi framme vid hans jobb. Han fick ingen lön sa han. Jag fattade fortsättningsvis ingenting men spelade väl med som att det inte var något konstigt. Till sist visade det sig att Olli lagade mat åt en grupp människor på ett ställe för typ handikappade och andra mindre lyckligt lottade. Och jag skulle bli bjuden på lunch. Det var bara till att koka ägg, hacka gurka och förbereda sauerkrauten! Och prata brokig tyska förstås. Det var så härlig stämning där. Det kom någon pastor och sa hej, det kom någon gubbe som luktade sprit och skar honungsmelon, och det kom en pedagogisk man som för övrigt kände födelsedagsbarnet Tobias som jag nämnde i förra inlägget.
Det var gott med ordentligt lagad mat efter trangiakök, rawfood och snickers. Om kokta ägg i senapssås är en delikatess kan dock diskuteras.
Efter lunchen var det gött häng ett tag och sen bara tack och hej. Vemodigt på ett sätt. Underbart är kort.
Nu ska jag avsluta Braunschweig hos Toby. Imorgon torsdag åker jag till Nürnberg och en altstadtfest där det ska krylla av dopaminer och skoj. Immer spaß!
Trött och belåten
Isak