Att balansera

I går när jag lämnat svenskorna och innan det gården på berget satte jag av på cykeln mot Alicante. Jag blev så snurrig av alla intryck från den senaste tiden att jag blev tvungen att sätta mig i diket och lugna mig. Jag var ensam för första gången på länge och verkligen förlorad i tankar om livet och förutbestämdhet, öde och sånt där. Jag kände också tydligt att det inte får gå till överdrift detta filosoferande, för då kan man nog spåra ur. Det måste balanseras upp. De senaste veckorna har dock varit väldigt själsliga eller mentala eller vad man ska kalla det.

Efter min dikespaus köpte jag en glass och kände att jag hamnade rätt. Fokus hamnade igen i den fysiska, konkreta världen, med behov som glass och nästa mål med cykeln. Jag blev på sjukt bra humör av denna rebalansering och sjöng och vinkade till alla möjliga personer längs vägen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag ska lita på min magkänsla och att mitt öde är ljust, men att det också är väldigt viktigt att agera handlingskraftigt och kämpa för att nå dit man vill. Det löser sig, men inte alltid av sig själv.

Förhoppningsvis har jag uttryck det där greppbart nog, även om det är abstrakt, diffust och flummigt.

Jag hade ett fint möte på hojen igår också. Jag gjorde god fart ner för en backe när det på vänster sida vägen uppenbarade sig en gammal vandrare, på väg åt samma håll som jag. Jag plingade till honom och vinkade men fortsatte framåt utan att bromsa in. Men så ändrade jag mig plötsligt. Jag stannade upp och började dricka vatten medan jag väntade på att han skulle hinna ikapp.
Det var en raggig gammal man visade det sig. I slitna lackskor, utnött ryggsäck och väldigt håriga öron närmade han sig. Han sa att han skulle gå till Malaga, 600 km bort, från Valencia, där han fått alla sina saker stulna. Efter Malaga skulle han ta sig tillbaka till Egypten, hans hemland. Det gick inte att lifta påstod mannen, eftersom folk nuförtiden var rädda för att bli rånade, så han var tvungen att knata på. Jag gav honom alla mina bananer, all mat och tio euro, i utbyte mot Guds välsignelse. Den gav jag tillbaka till honom och frågade hur han såg på Gud nu när det var tufft.
– Sometimes it’s good, sometimes bad, svarade han. Tron på Gud övergav han inte i alla fall.
Jag gillade den där gubben på 75 bast. Han accepterade situationen han befann sig i och hade beslutat att gå ur den utan att klaga. Vi välsignade varandra en gång till innan jag vinkade och cyklade vidare.
Jag funderade en del på om jag hade delat med mig tillräckligt i efterhand. Jag kunde egentligen gett egyptiern 50 euro utan att själv någonsin saknat dem. För honom hade pengarna antagligen betytt mycket mer. Det var svårt att komma till rätsida på rätt och fel. Hade det var någon i min egen familj hade jag tömt plånboken, och den här gubben är ju lika mycket värd, även om min egen relation med honom inte är så utvecklad. Det gäller väl även i detta fall att balansera. Att ge honom cykeln hade ju varit möjligt också… Vi som är gottstältare (ord från Sjöstedt-ätten) har i alla fall ett ansvar känner jag. Det här överflödet jag besitter känns helt fel med tanke på att den här vise gamla afrikanen var tvungen att be om en bit bröd.

Jag kom i alla fall fram till Alicante tidigt och välkomnades av en kedjerökande dam på 45 jordsnurr eller månsnurr eller vad det nu är som kännetecknar år. Vi gick och åt glass, köpte engelsk litteratur i en secondhandbutik och fyllde upp förråden igen efter mötet med egyptiern.
I lägenheten rökte Adela som en borstbindare. I hostattackerna som utbröt emellanåt fick hon ibland ur sig ”Im dying” och hon berättade om sina misslyckade och mångfaldiga försök att sluta. I övrigt gillade hon tv-serier, och vi diskuterade game of thrones, kollade på vikings och laddade ner lilyhammer. Adela la pirata! Det var en väldigt trevlig kväll även om röken gjorde mig lite knäpp.

I dag ska jag inte göra så mycket. Jag hänger med Adela (som nu är rökfri i två timmar och halvt galen) några timmar, är med i radion ett tag och ska senare spela fotboll. Vilken dröm!

Tillfreds över balansen och att jag ordnat kartan på bloggen,

Isak