Sofia och jag

Tjena igen!
En natt i ensamhet blev det i sin helhet, för nu har jag beslutat att låta Luca (italienaren!!) kvarta på båten igen. Det passar nog honom alldeles utmärkt, för han meddelade nyss att han hade hamnpolisen efter sig i natt. Det i sin tur kan jag förstå, för han viskade till mig att han tjuvsovit inne i en båt som användes för att smuggla sprit mellan kanarieöarna och Marocko. Eftersom ägaren till denna båt tydligen inte hade rent mjöl i påsen så kände Luca att han inte heller behövde ha det.
Men en så kallad official från marinan sökte upp honom idag och undrade var han egentligen sov. Han lät delge att han sov hos smugglaren. Då ringde myndighetspersonen upp smugglaren som inte hade någon aning om att han hade nattligt besök på spritgondolen. Under tiden samtalet förflöt tog Luca ett snabbt beslut och smög helt sonika bort från alltihop och hoppades att allt skulle lösa sig självt på något sätt. Det gjorde det ju också i och med att jag erbjöd slottet på Sofia.

Jag återkommer om denna pärs. Men enligt hans egen utsago är han sjukgymnast och vi har pratat om att mjuka upp min stela kropp och göra lite yoga. Han pratar också någon form av spanska, så jag tror vi kommer ha stort utbyte.

Kramar härifrån!

TILLÄGG: Just innan jag skulle trycka publicera kom en annan bohem. Han har haft en egen båt i marinan, men såvitt jag förstår det har han nu sålt den och ska också agera hemlös. Vad är det här? Hur tänker de? Jag kan väl bara fråga så får jag, och även ni, veta.

Den irrationelle jonglören har lämnat oss. Sorgen är stor. Han stack i morse klockan 0735 och det var nästan så jag fällde en tår. Men i sanning ska jag säga att jag inte gjorde det. Jag kan tydligen skiljas från en vän utan tårspillan, men är det något jag lärt mig under det senaste halvåret är det att jag inte kan segla utan vind. Å andra sidan kan jag ju knappt segla ordentligt med vinden heller, så det kanske ändå är hos mig som felet sitter.

Båtgrannarna och vagabonderna; italienaren, tysk-japanskan och tjejen från Chile hade fått nys om att Emil skulle sticka i morse och planerade därför in en liten avslutningsfest i Sofias sittbrunn. Det var rätt trevligt och alla beklagade sig om hur lite tid de hade fått med denna legend, denna vår tids svar på Stor-Erik Marklund.

Slutligen vill jag säga att detta nu innebär min första ensamhet på ungefär ett halvår. Det känns ganska konstigt men också bra. Förhoppningsvis kan jag förvalta den på bästa sätt. Solen skiner och irländarna på bryggan intill har redan börjat skrävla ut sina skepparhistorier för fulla halsar.

Ha det fint!

Hola!
Det är otroligt ohändelserikt här på Lanzarote och Arrecife, vilket är skönt. Vi kollar på Champions League och pratar lite spanska, äter rätt mycket och mår väl bra under omständigheterna. Idag svabbade vi i alla fall Sofias däck och jag klättrade upp i masttoppen på en annan svensk båt, Don Quijote, som av ägarna uttalas Donkey Shot. För besväret blev jag utlovad middag någonstans i staden.
Emil och jag lyckades även ställa till med att smälta vår vattenkokare till ett stycke modern konst och nästan sätta hela Sofia i brand, men det senare kunde avhjälpas efter snabbt agerande av Offerdalingen. Han lyfte helt sonika ut det rykande objektet och ställde det i den svalkande sittbrunnen.

För alla som undrar vad som kommer att hända med mig och detta äventyr kan jag meddela att det troligtvis inte blir så mycket mer segling innan jag kommer hem i februari eller mars. Jag trivs rätt bra där jag är just nu och hoppas jag kan fortsätta med det. Antagligen blir jag kvar här i Arrecife i alla fall till januari, sen kanske jag tar Sofia till Las Palmas. Långtidsförvaring är billigare där och jag har blivit tipsad om att det kan vara lättare att sälja båten därifrån ifall det skulle bli aktuellt. Men detta ligger förstås i framtiden och jag försöker att inte grubbla för mycket på det i nuet.

Italienaren dök förresten upp på bryggan idag igen. Han hade spenderat de senaste dagarna i en övergiven byggnad vid Playa Honda och bara tagit igen sig och joggat. Det sa han i alla fall. Någon båt hade han inte letat efter och det verkar som han tänker ta färjan tillbaka till Gran Canaria och starta om sin sökning därborta. Han har några polare på en annan av båtarna och antagligen sover han inte på Sofia i natt.

Hjärtliga hälsningar härifrån!

Vi var tidigare på Ikea och köpte svenska produkter för att skapa en rejäl och tvättäkta köttbullsmiddag. Den genomförde vi igår med stor framgång. Emil var köksmästare och hanterade upplägget på ett utsökt sätt, medan jag själv bara hjälpte till att rulla bullarna och röra i såsen. Maten blev väldigt god. Vi blev väldigt mätta och jag kände att jag är djupt insyltad i ett karnevoriskt liv för tillfället. Jag är väldigt svagt disciplinerad märker jag. Fast jag inte personligen tycker vi bör äta så mycket djur har jag de senaste dagarna konsumerat både nötkreatur, svin, fjäderfän och fiskar. I och med detta inlägg tänker jag meddela att så icke ska vara fallet längre. Nu blir det skärpning och förbättring. Kikärtor och broccoli istället för oxfilé och revbensspjäll.

Jag vet inte om det är rekylen efter den alldeles för stora köttbullsfesten som har gjort oss totalt slöa, men i dag verkar vi inte kunna få någonting gjort. Emil är helt utslagen och vill bara kolla på Pistvakt och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för och kollar på Pistvakt istället för att bestämma mig för någonting särskilt.

En vecka kvar till total ensamhet på Sofia förresten.