About Isak Engström

Igår efter att ha sagt tack och adjö till Hamburg – efter en spartansk frukost av frukt och nötter, samt ett besök på den intensiva fiskmarknaden i hamnen – satte jag åter upp på min trofaste Brompton och begav mig söderut. Målet var ett naturskönt område kring Bispingen, ca sex mil söder om Hamburg. Men där hamnade jag inte alls.

Jag hade bestämt mig för att prata tyska och det beslutet förde mig uppenbarligen på villovägar. Jag blev tidigt tipsad om att cykla till byn Winsen för att därifrån åka vidare mot mitt mål. Väl i Winsen stoppade jag ett äldre par på cyklar med ett självsäkert ”Entschuldigung!”. Seniorerna tittade nyfiket på mig medan jag försökte komma på vad jag skulle haspla ur mig. Jag var rätt osäker men sa till sist att jag var från Sverige och undrade hur jag hittade till München – som kanske låg 80 mil bort från kullerstensgatan i den pittoreska hålan. Tyskarna tyckte det var väldigt festligt och frågade om jag hade en karta. Det hade jag inte, så då togs beslutet att vi skulle hoja till deras hus och hämta en. Gubben rände in i villan medan jag och frun konverserade på gatan. Väldigt trevligt var det. Fem barnbarn hade hon och hon gillade gymnastik och blommor. Gubben kom ut med två kartor som han stoppade på mig tillsammans med en vägbeskrivning i stil med ”Följ den vägen i en oändlighet!”.

Efter att ha följt vägen några mil kom jag in i en stad som kanske hette badrowik (??). Det var massvis med folk på vägen genom stan och jag tänkte att jag borde fråga någon vad det var för jippo. Fast å andra sidan var jag lika intresserad av att cykla i en oändlighet. Det som dock fick mig att sadla av var ett bekant Acdc-riff levererat av en speleman i bandet Rock N roll deputyz. Den här söndagen var det nämligen den årliga kombinerade stadsfesten och bilmässan. Med liveband och starköl. Perfekt träning inför oktoberfest! Så där satte jag mig med några glada germaner och övade ölhävning och snackade cykling och hårdrock. Festen tog slut innan middag och det gav mig tid att hitta en camping två mil norr om Uelzen. En prima dag skulle jag kunna sammanfatta det som.

Det här blev lite väl utförligt och långtandigt så ursäkta. Fast jag har ändå sållat bort spännande episoder, exempelvis hur jag förkastade ett förslag om att gå på saltmuseum.

Frustrerad över bildhantering

Isak

Till middag har jag ätit någon form av pumpapuré med hackad broccoli. Värden i min första couchsurfingupplevelse är vegan och har ställt spisen i källaren, till förmån för ett kylskåp där hon har sojayoghurt. Jag undrar vad frukost innebär här. Kanske får jag smyga i mig en snickers på toaletten för att inte försmäkta. På toan saknas för övrigt toalettpapper, för ett system med tvättbara trasor tycker hon är fördelaktigare. Därför hoppas jag innerligt att min mage inte reagerar alltför kraftigt  på den vitamin- och mineralmättade purén som jag ivrigt svalde efter en lång dag i Hamburg.

Det här inlägget har redan en viss raljerande tendens märker jag. Värden är väldigt trevlig med fina värderingar och det har varit roligt att uppleva alltihop. Vi har cyklat omkring och tittat på diverse grejer i denna stad som i mitt tycke är för stor.

Det känns lite konstigt att jag nu ska övernatta hos någon jag inte känner alls, mer än att hon gillar pumpapuré då. Fast på ett sätt är det väl inte alls så konstigt. Mina tankar är väldigt oklara angående det här och jag får kontemplera detta fenomen mer framöver.

En annan sak vill jag också kommentera. Ramvik verkar gått och vunnit divison 5 så hertzlichen grattis! Kanske piper jag bort till Reeperbahn och firar framgången på distans.

Bis bald!

Jag hade ett fint flow idag. Efter att ha ätit rigorösa mängder kolhydrater till lunch cyklade jag snabbt och outtröttligt flera mil i ett flackt, soldränkt danskt landskap. Antagligen slog jag någon form av personligt rekord i tillryggalagd sträcka på en dag. Och nu är jag i Hamburg. Med 56-åriga norsken Arve som har satt ett andningsplåster på näsan inför natten. Han har dyrt och heligt lovat att han inte ska snarka. En bild på Arve finns på min instagram (@engstromisak). Jag lyckas inte ladda upp den här och nu från mobilen.

Min ursprungliga tanke var att försöka hitta någon på färjan mellan Danmark ovh Tyskland som kunde ge mig skjuts några mil mot Hamburg så att jag skulle göra entré i staden på lördagens förmiddag. I den påtagliga bilkön gick jag således fram till den skönaste pricken jag såg, en gubbe med väl tilltaget skägg, orimligt små glasögon och en cigarill i mungipan. Han skulle till Hamburg och jag fick gärna följa med och Arve hette han. Med honom slog jag följe och till sist hamnade vi på det här lite för dyra hotellet någonstans i närheten av Hamburgs flygplats där Arve ska möta sin son imorrn bitti. Det känns roligt ändå. Att det blev så av någon outgrundlig anledning.

Arve har nu börjat snarka, sitt plåster och sina löften till trots. Det är nog ett gott omen.

Med hopp om morgondagen,

Isak