Jag kom till Nürnberg med förhoppningen att möta upp ett tjugotal soffsurfare igår torsdag kväll. Det var altstadtfest på en liten ö mitt i stan. Massor av glada tyskar i tjusiga hattar och små stugor från vilka skrålen och skratten stod som spön i backen.
Det var sehr gemütlich! Men det var också väldigt svårt att hitta soffsurfarna där. Det lyckades jag inte med. Jag ringde en värd jag haft kontakt med, Zeid. Han gav mig sin adress och efter lite möda och besvär tog jag mig dit. Det blev sensation! Med mig inräknad var vi fem glada grabbar på en tillställning som påminde om för- och hemmafesterna från ungdomens år i Kramfors. Billigt vin, billigare öl och en söt dekokt som den bisarra konspirationsteoretikern Tobias tydligen gjort själv. Moonshine kallade han det, men definitionen kan diskuteras.
Jag kände mig välkommen från första början och Zeid var en kung. Han hade cyklat 3000 km i Franrike för några veckor sen och hade flera fina tips om ställen att besöka. På Tobias lät det dock som att jag snabbt skulle duka under om jag följde Zeids råd. Han var rätt underlig den där killen, men rolig. Natten innan jag kom dit hade tydligen Zeid haft fem munkar från Ryssland inackorderade i lägenheten, varav bara en kunde göra sig förstådd på tyska. Zeid tyckte det hade varit väldigt festligt, medan Tobias, som var med även då, tyckte det mest förnuftiga hade varit att kidnappa en av munkarna och få ur honom vilka i delegationen som tillhörde KGB. Sådär pågick kvällen.
Vår värd skulle upp vid sjutiden och gick således och la sig vid tre på det mest ungdomliga sätt. Han slängde fram lägenhetsnyckeln med den enda förmaningen att inte tappa bort den och nu är lägenheten tom förutom jag och en kille från Kiel som liknar Janne Långben i kroppen. Det blir nog en fin dag!
Från sovsäcken
Isak