Gårdagen (måndag) har varit speciell. Länge var den medioker, och det mest intressanta mötet jag hade innan middag var med en aggressiv get som åt upp ett av mina bananskal och sen stångade mig.
Jag kände mig ensam och lite sorgsen. Utan tillhörighet kan man nog säga. Jag tänkte att det skulle vara fint att tillhöra en gemenskap och kanske äta middag med någon och prata lite mer än om vägbeskrivningen till nästa ort på vägen söderut. Med dessa tankar rullade jag in på uppfarten till ett för området fint hus. Jag hoppades att någon var hemma och kunde fylla upp min vattenflaska. En artig ung man dök upp i dörröppningen och kom tillbaka med vatten, dricka och frukt. Jag kände att jag träffat rätt och tillade att min mobil var utan batteri. Då var det bara att stiga på och ladda mobilen och dricka te. Det var faktiskt födelsedagsfirande i huset idag. Pappan Tobias fyllde 42 och visst ville jag äta middag med dem också? En lokal/regional specialitet, Maultasche, tror jag det hette, stod på menyn. Fantastiskt. Vidare bestämdes att jag kunde tälta på deras gård bland igelkottarna och att jag var bjuden på kvällens hemmabioföreställning. The shining, dubbad. Vid sextiden imorse klev jag upp och drack te och käkade rostmackor med dem också.
Det här leder mig vidare in på något jag tänkt skriva tidigare. Det finns otroligt mycket fantastiska, underbara människor överallt. Det enda man behöver göra är uppenbarligen att söka kontakt, prata, kanske fråga något, för att inse hur fina i stort sett alla är. Hittills har jag blivit bemött som en prins av exempelvis paret Aronsson, Klaus i Danmark, norrbaggen Arve och nu denna familj. Vänlighet i världsklass. Listan kan för övrigt förlängas. Jag är till bredden fylld av tacksamhet mot alla dessa suveräna främlingar som gör resan till ett sant nöje! Fortsättningsvis känner jag likadant gentemot alla nära och kära! Det är lätt att ta er hjälpsamhet för givet medan man med häpnad ser hur främlingar hjälper till, men jag försöker att inte göra det. Sedan jag sålde lägenheten och köpte båt och cykel och hela konkarongen är det så många som ställt upp och jag tycker om er allihopa väldigt mycket! Tack!
Nå, mer om detta vid ett senare tillfälle. Jag känner att jag inte riktigt får ur mig tankarna i ord som jag vill, men förhoppningsvis förstår ni poängen.
Smått euforisk i Braunschweig,
Isak
Skoj för dig Isak! Hoppas wanderlusten fortsätter för underbara människor finns över hela världen, jag tror att det mest bara är i norra delarna vi inte är lika ”enkla” att bli bundis med. 🙂 Har förmodligen något med mörkret att göra..
Ja det känns som lite stelare på hemmaplan av någon anledning. Skönt att få uppleva något annat i alla fall!